Alla lever vi på olika sätt i en konkurrensutsatt värld. Men trots risken att avslöjas är det främst vinnare som är beredda att fuska. Världens största biltillverkare Volkswagen fuskar till exempel med prestandan på sina dieselmotorer, världens bästa skidåkare från Norge fuskar med sina astmamediciner, liksom den nu bioaktuella amerikanska konståkerskan och VM-medaljören Tonya Harding. För att förbättra chansen att hon skulle vinna OS i Lillehammer 1994 slog hennes förre man sönder knät på värsta konkurrenten, Nancy Kerrigan. Listan kan göras lång.

Varför tar vi så stora risker bara för att vinna och behålla makten? Och varför fortsätter vinnare att fuska även när de redan vunnit? Två forskare, Amos Schurr och Ilana Ritov, har i den ansedda amerikanska tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences) genomfört ett antal experiment för att förstå vad som får vinnare att agera mer oetiskt än förlorare.

En av deras slutsatser är att vinnare tror sig ha större rätt att fuska – just för att de är vinnare. Som vinnare i en tävlingsinriktad miljö tycker de sig värda bättre behandling och bemötande, en vinnare förtjänar mer än andra. Vinnare jämför sig med andra vinnare och strävar ständigt efter fördelar mot konkurrenterna, även om det innebär fusk.

Detta gäller inte bara vinnare inom idrott. Även i sociala sammanhang, där man enkelt kan jämföras med andra, och framgång mäts i social status, minskar det ärliga beteendet. Personer med hög social status, vinnare i det sociala spelet, har en tendens till ökat asocialt eller oärligt beteende. Genom de så kallade Panama- och Paradisläckorna avslöjades att framför allt de redan superrika och framgångsrika skatte myglar. Framstående företagsledare, medlemmar i kungafamiljer, regeringstjänstemän, svärsönerna till USA:s president Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin har alla avslöjats med skattefiffel.

Genom sina experiment konstaterar forskarna bland annat att vinnare har lättare för att stjäla pengar från sina motståndare. De menar att en tävlingsinriktad miljö verkar kunna locka fram fusk, samtidigt som sådan miljö också minskar ett mer samarbetsorienterat beteende mellan oss människor. Slutsatsen är att vi i alla former av konkurrenssituation försöker besegra vår motståndare. Oavsett om det är en tävling eller vår strävan efter hög social status, där vi mäts mot andra, ökar risken för oärligt beteende.

Samtidigt är oärliga vinnare oärliga bara till en viss gräns. De vill kunna rättfärdiga sitt handlande inför sig själv och är oärliga bara så länge de kan bibehålla en känsla av att vara ärliga. Att stjäla kan till exempel omdefinieras och istället rättfärdigas med att man bara tar det som man rättmätigt förtjänar efter allt slit man lagt ned för att nå framgång. Att mycket rika gömmer undan sina pengar i skatteparadis kan förklaras av att ”alla andra” också gör det etc.

De två forskarna menar att vi lever i en allt mer konkurrensutsatt värld. Det gäller i så olika områden som ekonomisk- och teknologisk utveckling, i idrottstävlingar eller strävan efter materiellt välstånd. Men om det finns en större tendens till mer oetiskt beteende hos vinnare, så oroar de sig för konsekvenserna: Allt mindre social rörlighet i samhället och allt mer ojämlikhet bland oss människor.

Utvecklingen riskerar att bli som i den gamla ABBA-låten ”The winner takes it all”.

Titel:Winning a competition predicts dishonest behaviour
Författare: Amos Schurr och Ilana Ritov, Ben-Gurion University.
Förlag: PNAS 2016. February 16, 2016.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *